MENY
Våra hjältar som målat Stadshuset
TEGEL PÅ TEGEL PÅ TEGEL. Guiden Matilda Envall var noga påläst när hon visade Stockholms stadshus. Här står gruppen i Blå hallen, vars tak målades av Konstgillets nestor Bosse Granath 1954.

Våra hjältar som målat Stadshuset

19.09.2023 | Tommy Schönstedt
Det här är Matilda Envall, 32, framför entusiastiska medlemmar i Konstgillet. De är omgivna av en hiskeligt massa tegelstenar från Södertälje som blev Stockholms stadshus som fyller 100 år i år. Men det måste ha blivit över en hel del tegelstenar och frågan är vart de tog vägen. Det ska ni strax få veta. Ni ska också strax få veta vilka medlemmar i Konstgillet som målat Stadshuset.
Konstgillets medlemmar har länge sett fram emot den guidade visningen i Stockholms stadshus, som tog tolv år att bygga och blev klart 1923. Mannen som ritade den magnifika byggnaden var den tidens superkändis i arkitektvärlden, Ragnar Östberg. Dalkullan, Kent-fantasten, textilkonstnären och formgivaren Matilda Envall jobbar som guide i Stadshuset. Hon berättar:
– Ragnar Östberg studerade till arkitekt och drömde om att få rita Stockholms första stadshus. Man hade alltså inget stadshus vid den tiden.
– 1902 vann han en tävling om att få rita huset sedan han hade varit i Italien, där han fick inspiration hur huset skulle se ut.
– Ragnar Östberg gjorde under en nattlig promenad ett besök i källaren under Stockholms slott. Där hittade han ett lager med sparade från slottet Tre Kronor (brann den 1697; signs anm). Då bestämde han sig – Stockholms stadshus ska byggas av tegelstenar med olika bränning.

Beställningen gick 1914 till Lina tegelbruk i Södertälje som kunde tillverka något större tegelstenar än normalt. – Totalt användes åtta miljoner tegelstenar, varav en miljon var handslagna, berättar Matilda Envall. Men det blev förstås över en hel del tegelstenar. Vart tog de vägen? – Jo, de användes för att bygga huset Norr Mälarstrand 82, där jag växte upp, berättar den välkände pressfotografen Urban Brådhe, 73, numera Brommabo.

Som vi förstår måste Stockholms stadshus ha kostat enormt mycket att uppföra. – Jo, 1923 var kostnaden 18 miljoner kronor, motsvarande 600 miljoner kronor i dagens penningvärde. Men då är inte lönekostnaderna omräknade, säger Matilda Envall.

Så går färden till Blå hallen, där Nobelfesten alltid hålls den 10 december varje år. Men i vilken skick hade Blå hallen varit om tre av Konstgillets medlemmar inte hade haft en pensel med i spelet. Bosse Granath, 84, var med om att måla taket 1954. – Då var jag 15 år och gick som lärling. Det var ett spännande jobb, säger han. Men hur nådde du upp till taket..? – Det var ett företag som hade satt upp en ställning i hela Blå hallen. Vi gjorde jobbet på sommaren och ställningen fick stå där hela sommaren. Jag minns att den var väldigt dyr och det pratades om att ställningen kostade 26 000 kronor att hyra – det var jättemycket pengar på den siden, säger Bosse Granath och tillägger: – När Konstgillets ordförande Ken Kennard kom till Sverige på 70-talet och anställdes i min firma, introducerade jag honom i jobbet, bland annat i Stockholms stadshus.

Också Konstgillets medlem PO "Pelle" Jäderås, 70, har målat i Stadshuset. Ken Kennard berättar: – På den tiden var det en italienare som gick omkring och plockade upp guldglänsande mosaikbitar som lossnat från väggarna, och lade den i en låda. En gång per år fick han stå i en skylift och klistra fast mosaikbitarna.

I Prinsens galleri, med utsikt mot Riddarfjärden, står en lång schäslong med ett randigt sidentyg. Det har också en historia, avslöjar Hantverkarnas nya vd Marie-Louise Franzén:
– En oktobernatt 1878 brann ångkvarnen Eldkvarn på Kungsholmen ned till grunden. Lågorna syntes långväga. På andra sidan Riddarfjärden satt en liten flicka, femåriga Jenny Lindberg, uppkrupen i ett vindsfönster och tittade på branden. Vad hon då inte visste var att hon 45 år senare skulle väva ett tyg till den byggnad som restes på samma tomt där Eldkvarn låg – Stadshuset.

– Ragnar Östberg anlitade formgivaren Maja Sjöström att designa tyger som skulle användas. Hon vände sig till Almgrens sidenväveri på Södermalm. Där arbetade Jenny Lindberg, som redan som 13-åring arbetat med sidenväveri. Och när Jenny var 50 år var det 88 meter långa sidentyget vävt, säger Marie-Louise Franzén, som vet vad hon talar om – hon var nämligen chef för Almgrens sidenväveri innan hon flyttade över till Hantverkarna på Vasagatan på Kungsholmen.


NÄMEN, LILLA STADSHUSET... De tegelstenar som blev över när Stadshuset stod klart 1923 användes till att bygga Norr Mälarstrand 82, där den välkände fotografen Urban Brådhe växte upp.


RITADE OCH RITADE. Arkitekten Ragnar Östberg fick kompromissa flera gånger under det tolv år långa bygget.


MAKTENS BONING. Här sitter Stockholms stads fullmäktige, totalt 101 folkvalda politiker.


FULL AV HISTORIA. Hantverkarnas vd Marie-Louise Franzén, specialist på textilkonst, berättade om tyget till schläsongen i Prinsens galleri.


MODERSHUSET. Mälardrottningen tronar på en hel vägg i Gyllene salen, vars väggar är täckta av 18 miljoner gyllene mosaikbitar. Konstgillets ordförande Ken Kennard har varit med och plockat upp bitar som lossnat.