Love Grahn, kock och psykolog: "Handens intelligens vinner i längden"

På kort tid har Love Grahn blivit brett uppmärksammad. Han blir det för sitt sätt att beskriva det, till viss del tabubelagda, samtidsfenomen som slagit knut på sig självt och hamnat i låst läge: missriktad välvilja har gjort skolan till en plåga för väldigt många helt i onödan. Attityder och nedärvda föreställningar om det abstraktas överlägsenhet över det praktiska har lett till ett samhälleligt självskadebeteende där barn och unga blir lidande, men i förlängningen också landets ekonomi, arbetsmarknad, näringsliv och infrastruktur.

Skolsystemet fnyser åt praktiska styrkor

I sitt arbete åker Love Grahn runt i hela landet och gör utredningar på barn som skolan eller vårdnadshavare misstänker har en diagnos. Tester görs, diagnoser ställs men många får ingen förklaring. De kallas för STB-barn, barn med svag teoretisk begåvning.
– Ofta har elever med STB praktiska styrkor men dessa fnyser skolsystemet åt. Att kunna fixa en bilmotor är inget värt om man inte också kan skriva en reflekterande text om hur man rengör en förgasare. Det kan vara svårt för många i den här gruppen och man riskerar då att lämna exempelvis fordonsprogrammet utan examen, förklarar han i Vi Lärare (251123), där han är en återkommande krönikör.

Driver frågor om hantverksyrken
Love Grahn menar att elever med STB har alla förutsättningar att briljera i praktiska ämnen, men, säger han i Vi Lärare, ”när handens kunskap konsekvent nedvärderas i skolsystemet krymper deras möjligheter i takt med att självkänslan bryts ner.”
Stockholms Hantverksförening och Hantverkarnas Riksorganisation driver frågorna om hantverksyrken och yrkesprogram på flera sätt och av flera anledningar.

Den 16 april arrangerar Stockholms Hantverksförening evenemanget "Ur händerna" tillsammans med Stockholms Borgerskap om just frågor som varför ett robust och motståndskraftigt samhälle behöver företagsamhet och hantverksskicklig lösningsförmåga.

Är hantverket det nya svarta?
Med frågor som Behöver vi verkligen utbilda fler akademiker? och Är hantverket det nya svarta? hoppas arrangörerna på ett dynamiskt och framåtblickande samtal. Love Grahn är en av de två medverkande, medan Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan, är den andre. Moderator är Stockholms Hantverksförenings vd Li Pamp.



I nättidsskriften Kvartal, publicerad 260404, skriver Love Grahn om hur att arbeta med kropp och händer kan både vara ett sätt att leva i nuet och att vinna i framtidens arbetsmarknad. Med Kvartals godkännande citeras här ett stycke ur artikeln.

Den abstrakta människans konkreta fritid
Längtan efter det handgripliga är inte en kuriositet. Det är primalt, har
djupa rötter med omfattande inristning i hjärnbarken. Kulturen har dock
kämpat mot så långt vi kan räkna. Redan de gamla grekerna rangordnade
det abstrakta över det materiella. Manuellt arbete ansågs bundet till
nödvändigheter, inte det goda livet – lite tarvligt, så där. Värderingen har
sedan dess sipprat ner genom åren och format en rangordning där värdet
av det teoretiska intellektet kommer först, händerna får nöja sig med
smulor.
Men de som lever i det mest abstrakta dras mot hantverkets sanning. Det
var it-killar och banktjejer som var mest sugna på att ”surra lite om käket”
med mig på krogen, smög in i restaurangköket och glodde storögt på
kockarnas koreografi. Samma människor som längtar efter semesterns
veteranbilsprojekt och pysslar om surdegen dagligen. Riktigt arbete som
en slags motvikt, vilken fyller ett inneboende behov av tydlighet.
Människan dras uppenbarligen till uppgifter där resultatet inte bryr sig om
argument.
Det renodlat kognitiva arbetet är ofta luddigt, oklart. Hantverket är
skoningslöst – du får igång veteranbilen eller inte. Surdegen lever eller är
död. Trädgården blomstrar eller inte. Inget skitsnack, inget behov av
tolkning. Arbetet är äkta och struntar i ditt självförtroende och kapital;
verklighetens motstånd avgör resultatet.
(Läs hela artikeln med en prenumeration på Kvartal.se)